MOD
Här får du ta del av min story när jag besökte Janesh Vaidyas ayurvedaretreat i Kerala, Indien för första gången 2019.
I mig bor det mycket energi och när jag engagerar mig i människor eller projekt gör jag det med hela mitt hjärta. I en tidsperiod där allt snurrade som mest landade jag i Indien. Där i en liten oas, mitt i en annars rätt högljudd indisk fiskeby, levde jag barfota i två veckor. Kom ihåg att om du åker till Kerala får du verkligen vara mitt i Indien, med allt vad det innebär så släpp dina förväntningar och fokusera på varför du kom dit. Det är en viktig aspekt.
Jag behövde få rota ner mina fötter i marken. Jag behövde landa på riktigt för att återigen hitta kontakt med mitt hjärta, lekfullhet och livsglädje. Jag hade varit för mycket i görandet. Jag hade kört många härliga AntiGravityklasser, instruerat på event och retreat, rekat nya retreatplatser…Lite för mycket av det goda och den nyfunna friheten helt enkelt.
Vi vaknade med solen varje morgon. Jag såg soluppgången springandes barfota i sanden, mediterade med vågorna och jag gjorde min yogapraktik. Jag hade stannat upp. Jag hade börjat lyssna på kroppen och faktiskt höra vad kroppen svarade. Jag kände hur kroppen av sig själv började läka. Själva healingprocessen påskyndades av den fantastiska mat som serverades och de innerliga och underbara behandlingarna som vi fick.
De sista dagarna på retreatet började äntligen de sista pusselbitarna lägga sig till rätta och jag började se saker utifrån ett annat perspektiv. Jag tillbringade tid med mig själv och började jag utforska mig själv på riktigt. Jag öppnade på locket och såg mina rädslor. Jag tillät mig att vara rädd och fortsätta framåt långsamt, varsamt och med villkorslös kärlek. Jag kände hur hela min kropp kämpade emot. Min hjärna ville bromsa mig, men jag visste att jag behövde fortsätta framåt i min lugna och mjuka takt. Våga se mina rädslor i ögonen och gråta. Hela min kropp skakade. Jag hade långsamt börjat att skala av och släppa taget om känslor som satt djupt rotade. Jag utmanade mig och jag gick på stigar som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle våga ens trampa ner en tå på. Men jag visste att den enda vägen framåt var genom kroppen och hjärtat. Hjärnan hade fått styra alltför mycket igen.
Att få känna hur saker sitter fast djupt inne och våga gräva ännu djupare kräver mod. Och jag var modig. Mitt tema detta år är just MOD och denna resa till Indien var bara ett av många steg som jag har tagit för att bli modigare. Sista dagen var det som om något som suttit hårt där inne äntligen släppte taget om mig. Det var som om mitt hjärta varit fastbundet och nu kunde slå helt fritt. Jag kunde andas djupare, jag kunde älska livet mer. Jag kände en otrolig glädje och frihet i kroppen. Jag sprang och kände mig lätt som en fjäder. Jag dök i vågorna och jag skrattade från djupet av mitt hjärta. Glädjen var obeskrivlig. Jag kan inte vara mer än tacksam både för jag vågade och tog mig tid att åka på Ayurvedaretreat, men också alla de underbara människor jag lärde känna i Indien som höll space och gav mig utrymme att helas. Kroppen kände sig som ny igen och ryggsmärtan som jag levt med i 4 år var borta.
Jag vet hur viktigt det är att låta kroppen pausa. Därför bokar jag in mig på retreat varje år. Vill du också följa med på retreat, surfa in här och läs mer.
ALIVE – Live like you mean it-
